onsdag 14 september 2011

En svacka igen

Den klara höstluften.
Jag älskar den och den blåser i natt.

Men jag andas inte.

Jag tappade orken igen. Som den veckan i somras då jag gick in i mörkret efter att K bestämt att han skulle ha bilen och inte betala för den. Då han fått tag i mitt telefonnummer och inte ville säga från var ("ring narkotikapolisen" sa han). Den gången då jag försvann in i lägenheten en vecka och inte visste vilken dag det var. Den veckan då min syster blev sur på mig och jag har inte pratat med henne efter det.

Jag orkar inte ens reflektera över varför jag inte orkar idag. Inte igår heller egentligen. Både igår och idag på förmiddagen var jag kaffe-darrig utan att ha druckit så mycket kaffe.

Jag vet inte varför jag isolerar mig samtidigt som jag önskar att någon kunde komma och lyfta mig, ta mig härifrån. Ut i luften.

Jo, jag vet när jag tänker på det, när jag inte försöker ducka för det.

Jag vet att det blev för mycket. Han började bråka på sms dagen innan jag skulle dit och hjälpa till att städa huset. Hans bråk är inte normala.

Sen var jag där, och städade och fixade hela kvällen igår. Då fick jag hålla för öronen några gånger när han var på väg att bråka eller bli kränkande. Och så gick han igång och skulle berätta allt om sin nya flickvän istället.

Jag borde gråta, det är det som händer i mig, gråten har fastnat och tar bort allting, till och med tröttheten har den tagit bort.

Jag orkar inte ta tag i bodelningen heller, göra beräkningar, kontakta advokat. Jag orkar inte. Jag orkar inte göra klart ansökningarna till jobben jag vill ha. Jag orkar inte skaffa förrådsnyckel, jag orkar inte lägga in tvätten i skåpen.

Jag träffade en man och kände väl inte att det var helt rätt men blev ändå ledsen när han sa detsamma till mig. Är jag ett stort öppet sår nu? Jag föraktar mig själv. Jag har börjat tänka på M igen. Det måste vara svårt att hitta någon som man får den där känslan med. Jag i alla fall, jag öppnar mig inte så lätt.

Jag andas inte. Jag bara sitter här och får träsmak och längtar efter att barnen ska komma tillbaka så det blir någon ordning på mig igen.