fredag 4 januari 2013

En narcissist och en förlorare

http://www.narcissism.se/

Jag satt och läste igår och jag vet att jag läst tidigare, om narcissister och psykopater. Jag behöver förstås inte diagnosticera honom. Men jag kan svara för mina upplevelser.
Jag kan läsa och känna igen allt och minnas och få en tår i ögat. Bara en.
Ett snyft där mitt i natten när jag egentligen skulle försöka räkna ut någon siffra och komma med ett förslag till honom om hur vi kan lösa det ekonomiska. Men det tar emot, jag vet att jag kommer att förlora.

Det var ett långt skov oktober, november, december... och ett sms just innan han skulle hämta dem för julen "jag hoppas att barnen dör". Polisanmälan. Var kommer den ta vägen? Han har boende här där jag bor nu, nära nära huset, flyttar in nästa vecka. Jag känner mig inte trygg, faktiskt rädd nu. Med tanke på polisanmälan. Går och tänker på vad som händer när han får reda på det. Fast han borde ha fått det nu...  Eller kanske i början på nästa vecka i och med eftersändningen. Vad f-n kommer hända då?!

Och hur ska jag hantera det jobbiga som liksom inte går ihop? Det där med barnens bästa? Att de är med honom varannan vecka och att jag ska känna mig orolig både för dem och mig själv, men de behöver inte flytta (än)? Eller flytta dem akut och försöka lösa allt praktiskt och rättsligt efterhand? Det går nog inte ens. Jag förlorar hur jag än gör. Tanken att ge upp sveper förbi ibland. Ge upp allt alltså.
Låt honom ta barnen. Skit i nya jobbet. Fall och bli liggande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar