Sms-trakasserier, hundra och åter hundra sms, hela oktober och november haglade kränkningarna och förslagen på hur jag skulle leva mitt liv
Dyrt och heligt lova mig noll kronor och ekonomiskt krig
Dyrt och heligt lova mig att jag aldrig kommer kunna få flytta
Be mig ändra min medicinering för den verkar ju inte rätt, eller byta knark
Ta saker som är mina/som jag köpt till barnen när han varit här i huset
(Fredag den 30 november) Hämta barnen olovligt på skola och dagis...
Här går min gräns så in i jävla helvete och jag stod där och skrek igen, för han hämtade dem och kom upp till huset med bilen, som för att visa upp att han tagit dem, jag såg ju att de satt i bilen när han gick ut och kom mot huset, och jag vågade inte låta honom komma nära eller in i huset så jag skrek att han skulle lämna barnen! Chock och ledsenhet, ilska och ... chock. Det släppte inte på hela helgen.
Smsen fortsatta hagla, klockan tre på natten, klockan sju på morgonen.
.. och så lämnade han dem vid huset när de kom tillbaka på måndag kväll och vi tog dem direkt till en pizzeria och hade en jättemysig middag. A satt och gosade och pussade på mig när han ätit klart och så såg han pappas bil, och jag såg den också, köra två varv, stanna till. Och min älskade, underbara M som suttit mitt emot mig berättade sen att det var värre än så. Han hade genom fönstret bakom mig följt vad som hänt en bra stund, där K suttit och tittat in, observerat oss, förföljt oss...
Polisanmäla eller inte?
Ny stämningsansökan för vårdnad blir det i alla fall, nu får det vara nog. Ge mig styrka, ge mig styrka, ge mig styrka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar