Arg, ledsen och utan energi

Jag klarar inte av att låta bli för att det borde vara så lätt. Enkla praktiska saker så att livet kunde flyta lite lättare.

Och jag klarar inte av att ha någon kontakt med honom heller för han är för …. Störd. Sjuk. Faktiskt.

Jag åkte förbi ändå, måste jobba hemifrån, måste hämta posten med det mobila bredbandet som legat och väntat i tio dagar. Han la ut posten men kom ut när jag gick in i garaget för att hämta ett par grejer.

På ett par minuter var jag så upprörd att jag hatade honom. Han bossar och bestämmer och det är paranoian som styr. Han hinner anklaga mig för att ha förstört mixern med vilje, för att ha slängt bort en grej han inte hittar, han tror att jag brutit sönder hans skidor när jag var i garaget. Jag blir helt gråtfärdig och jag hatar honom, på bara ett par minuter, bara ett par meningar ur hans mun. Varför kan jag inte bara låta det rinna av mig? Säga mig igen och igen, ”han är sjuk, han är sjuk, han är sjuk”? Varför går det inte!??!?!?!

Och all min energi bara försvinner ur kroppen. Jag orkar inte med att han finns i min telefon, i min närhet, i mitt liv, när han måste bete sig så där. När han kommer ut ur huset och låter arg och gormar om saker jag förstört och slängt och att jag brutit sönder hans skidor(!!??!?!!?) Vafan!! Vad lever han i för värld? Man borde bara tycka synd om honom.