Liten flyr och gråter inte!

Svävar omkring i Norah Jones röst

When I saw the break of day
I wished that I could fly away
Instead of kneeling in the sand
Catching teardrops in my hand

Jag önskar tvärtom att jag kunde falla ihop i gråt ibland. Stressen det ger att inte kunna göra det gör att jag hellre flyger iväg. Flyr känslomässigt. Och gärna fysiskt. Är det dags att flytta igen? Nu längtar jag efter det totala uppbrottet från det gamla. Sökte ett jobb och kanske vill ha det. Kanske vill jag bara bort.

Vad har jag hållit fast i? VARFÖR?
Vad ska jag hålla fast i nu? Vad måste jag bygga nu för att jag hållit fast vid helt fel saker i så många år?

Jag är faktiskt väldigt, väldigt ledsen. Men jag låser mig själv och ger bara nyckeln till... bara till... bara till... varför gör jag så? Jag måste hitta en man som kan få mig att gråta och som kan trösta. Men varför? Liten, du är så... liten!