Så mycket att tänka på

Så mycket att tänka på
Verkligheten är fortfarande så overklig
och jag färdas mellan världarna
Tror mig förstå och förstå och förstå
Nu!
Förvånad över att min klarsynthet var så grumlad
Då!
Tvekar inför den nya verkligheten
Sen där igen - det blir mer och mer tydligt

Jag skrev om "där ute i den verkliga världen"
Och ändå känns den nya verkligheten ganska overklig
Det är väl förvånande?!

Jag har sagt till honom "men det är ju helt absurt! det är helt sjukt!
Och ändå förvånas jag av vad han säger på soc.
Skrattar åt det absurda, blir förvånad över det och lite chockad.
Fast jag stått här i total frustration över att inte kunna argumentera mot fantasier!
Och jag sitter fortfarande här och har svårt att tro att han tror på sina fantasier, jag vill få det till att han kör ett spel, för att vinna kriget. (Och egentligen spelar det ingen roll för framtiden, men det spelar lite roll för att förstå den overklighet jag levt i, i så många år, för att jag ska förstå vad jag utsatt mig själv för genom att stanna). Varför kan jag inte tro på det? Var jag så manipulerad? Var jag så bra på att bortse och förneka? Ja.... jag har ju skrivit det förut, men så bra!? Att jag knappt ens nu vill se sanningen? Nu när mina ögon öppnas mer för varje dag.

Och sen tvekar jag ändå. Var hon färgad av min historia, av att ha pratat med mig innan? När hon började med att säga; "du behöver inte oroa dig för att du överreagerar, han är väldigt manipulativ"... nej, jag vet att hon har rätt, att jag har rätt.

Och så tänker jag på mig själv igen, anpassningen och tryggheten. Självständighet. Tillit. Trygghet. Trygghet. Trygghet. Om man är så van som jag att alltid läsa av, kroppsspråk, ton och annat, för att nästintill "välja" känslor och agerande baserat på det... så otroligt... beroende - nästan hela mitt jag är ett svar på omgivningen. Jag har funderat hur det kan svänga så fort. Hur jag kan få bekräftelse för att några timmar senare tappa tron på det fullständigt, för att jag "läst av" något annat... Kan man leva så? Stark, klok, självständig och samtidigt så totalt beroende av andras känslor och agerande? Virus? Amöba?

Skit...

Jag förstår mycket bättre nu. Nu ska jag öva!