Nu skriker jag i förtvivlan!

Jag har inte haft ekonomiska problem på många år, inte sen typ 1994. Och det var aldrig så här illa. Jag fick det att gå ihop på något sätt, i och för sig var det under min anorektiska period så jag åt ju oftast för bara fem kronor om dagen, och jag sålde lite CD-skivor och jag gick och letade mynt på marken och jag flirtade till mig dricks där jag jobbade i kassan på MacDonalds på helgnätterna.

Jag dör en smula för varje gång jag tvingas ha kontakt med honom, för varje gång han lockar mig att bli arg på honom, hata honom.

Han fortsätter med sina egna regler. Men vad ska jag göra då!? Ska jag bara låta det bero? Det går ju inte! Jag kan inte ta det genom advokat, det tar för lång tid, jag är i akut behov av pengar nu!! Jag måste kontakta honom, försöka säga åt honom att betala, försöka få honom att skriva under papper på banken om att få amorteringsfritt på lånen tre månader. Han kan inte fortsätta låta mig betala hela huset och två bilar när jag också har egna boendekostnader på över 8000 kr. Nu gick det inte, jag betalade halva huset och all el och har inte betalat min egen hyra och har 1000 kr kvar att leva på hela juni. Och sonen fyller 5.

"Nej, du kan inte få några födelsedagspresenter i år..."

Fan, ta honom! Ta K och kom inte tillbaka med honom! Det har hänt att jag på riktigt önskat att han skulle dö. När han varit som allra värst.

Brinn i helvetet din sjuka jävel! Jag behöver skrika det bara! Jag kan inte sova för att jag hatar honom så mycket. Tidigare idag var min största känsla att jag saknade mina underbara barn, nu är jag bara fylld av förtvivlan och hat (efter att ha gått in på min internetbank och sett att han fortfarande inte betalat och försökt ha en sms-konversation med honom).

Jag pratade med grannen igår. Tydligen har Ks bror flyttat in i huset för att hjälpa honom dela kostnaderna. Vilka kostnader?! Jag har ju betalat allt i tre månader! Och utan att prata med mig om det, det är ändå mitt hus till hälften, det är ändå där mina barn är nästan halva sin föräldratid. Jag känner inte hans bror.

K ville inte lämna barnen här ikväll för det är bättre att lämna dem på dagis så blir det mer som vanligt, tryggare för dem. Men han kan låta brorsan flytta in? Som typ aldrig träffat barnen. Nej, det är förstås ingenting vad gäller "vanlighet" eller "trygghet" i jämförelse med att köra dem till mig istället för att lämna dem på dagis. Jag orkar fan inte mer av hans regelskillnader. Jag blir en jävla hatisk bitterfitta.
Han meddelade f.ö. inte ens att han inte tänkt lämna dem ikväll som avtalat, jag fick fråga. Och i fredags var det jätteviktigt att följa avtalet, nu tänkte han bryta det utan att ens meddela mig! Bara för att han tyckte att han hade ett "vettigt" argument. Fan för honom, fan för honom!

Till råga på allt vill han inte skicka med dem uteleksaker för han orkar inte plocka ihop det. Jag har bara bett om lite hinkar och spadar att ha på stranden! Inte cyklarna, inte traktorn, inte studsmattan, inte badpoolen, inte sparkcyklarna... Fan ta honom! Ikväll hatar jag honom!

Hans anklagelser gör det värre. Det är så mycket sjuka grejer som ett irrelevant "om du sålt ozonrenaren och dieselboxen så innebär det att du tagit ytterligare 10000 kr från våra gemensamma tillgångar". Que? Jag har redan meddelat att jag lånat ut ozonrenaren och att jag aldrig sett den där dieselboxen. Historien återupprepar sig, allt han inte hittar har jag nog slängt för att hämnas eller sålt för att få pengar. Snacka om projicering! Det är ju hans beteende, inte mitt! Och vem har tagit mest från våra gemensamma tillgångar! Hela huset är ju fullt med våra gemensamma tillgångar, och från checkkrediten på 100000 har han tagit ut nästan allt, han rensade ju det sista för att jag inte skulle kunna använda det som backup - vilket verkligen bevisade att hans enda syfte med att inte betala det han är skyldig att betala är för att bryta ner min ekonomi. Antingen som hämnd eller för att bevisa något.


Och han mor har varit där i helgen och jag skickade ett sms och vädjade om hennes hjälp, säg till honom att betala huset för barnens skull! Han drar på oss båda betalningsanmärkningar nu!

"Ta det där med honom, svarar hon, jag har inget med det att göra". Fan för henne också!

Jag kunde inte låta bli att skicka ett bitterfittahatasvar: "Jag ber om din hjälp, tror du inte jag försökt ta det med honom? Jag har kostat på en advokat 15000 med det redan. Jag trodde du brydde dig om barnen nog mkt för att våga prata med K om det. Du var ju väldigt angelägen att engagera dig för barnens bästa i början. Men det gällde bara när du ville skydda Kristian kanske. Ok. Skitsamma då."

Inte min finaste stund på jorden, men lite känner jag att hon förtjänade det också, som ringde soc och dagisrektorn och skrev brev till mig om att jag hade känslomässiga problem som inte berodde på K. Bah!

Just nu önskar jag att jag slapp låta barnen träffa den där släktsidan överhuvudtaget!