... är det vackra vårvädret och där mår han gott, avstängd från jobbet med full lön, kan njuta av livet, utvilad och bara ha det najs medan jag kämpar på med två flyttar på ett par månader, dubbla hyror, försöka hålla igång jobb, advokat, bli helt energilös av hans mail, obesvarad kärlek till M...
... och att jag saknar barnen som är hos honom denna vecka, och jag saknar huset så fantastiskt mycket nu när våren kommer. Jag som ändå var glad över den här nyrenoverade lägenheten. Men området är inte bra och man kan inte låta barnen gå ut och leka själva.
... och att jag var på IKEA med min narcissistiska mor som blev arg på IKEA för att hon inte hittade där, och som öste ur sig hat över min fars "nya" (sen typ 30 år) fru när jag råkade nämna dem, och som bemödade sig med att försöka få mig att ge henne bekräftelse på att hon varit så fantastiskt duktig som klarade allt själv med tre små barn trots allt pappa gjort mot henne. Jag var redan förbannad när jag inte klarade av att inte svara "men det gjorde du inte, du klarade inte av det, varför tror du jag gifte mig med någon som misshandlat mig psykiskt, kan det vara för att du gjorde det mot mig, för att man väljer det man är van!?" Bitsk. Jag darrade av ilska när jag satte mig i bilen för att åka därifrån. Åkte bara bort till Citygross och satte mig och ringde M som inte ringt på flera dagar. Jag hade inte tänkt göra det. Men nu var jag så nära honom att det hade varit skönt att kunna åka dit, bjuda in sig på en kopp kaffe och lugna ner sig lite. Han svarade inte med sin glada ton. -Hej, det är Liten.. -heeej!... Nej inte idag... det var -Hej, det är Liten.. -hej. Kort. Kort kort kortkortkrotkortk . fan. Jag sätter det i halsen. (å nej inte du, glöm mig. försvinn.) Vilken jävla deppdag. FAN.
Kram.
SvaraRadera