Jag har sett till att mail från K hamnar i en annan mailinbox som jag inte kollat. Men han hann skicka meddelanden på min jobbmail och han hann skriva en massa på match, och skickar massor med sms. Det är ena stunden hot om polisanmälan och krig, andra ber han om försoning och skriver att han fortfarande beundrar mig och ber mig komma dit och grilla osv.
Det är en situation som är extrem. Just nu. Jag är utan ork och vacklar ibland så väldigt att t ex hans idé om att ha barnen själv hela veckorna plötsligt nästan verkar ok, för barnen älskar ju honom mer ändå och han har huset och då kan jag ju sätta mig här i hörnet och bara dra ett gammalt täcke över huvet och vänta på nästa vår.
Så mycket vacklar jag att jag tänker att det är synd om honom igen - sen tänker jag snabbt att det är en strategi igen, en del av kriget! - men jag hinner tänka, känna,…..sympati, empati…. Error error system malfunction system malfunction!!
Vi är ju gjorda för det! Jag är ju gjord för det! Jag måste ju kämpa emot när han skickar "åh, jag beundrar dig fortfarande, jag vill inte ha krig, du är vackrast på match, jag är fortfarande attraherad av dig, jag saknar dig…" jag får ju inte känna ”men åh, stackare som sitter där hemma, vad förvirrad han är stackarn, varför ska jag … brå..ka…”
...
Just det, det är han som bråkar, just det, det är bara strategi nr 2. Och det brevet kommer 20 minuter efter det förra där han skulle hänga mig upp och ner i ett träd och dra skinnet av mig.. (nej, det var ju Rovdjuret)…
..jag menar där han skulle polisanmäla och allt det där. Nu kör han strategierna parallellt. Min hjärna säger bara error error error. Empati blir ju fel, sätta sig in i hur han lider liksom… nej, han lider ju inte, eller gör han? Vad är meningen? Hur beräknande är han? Hur paranoid och misstänksam bör jag vara?
Försöker han locka med mig på grillning och utflykter för att sedan kunna visa att ”vi kan visst träffas och samarbeta”.. Faktiskt ganska troligt skulle jag tro. Men det tog ett tag innan jag ens tänkte den tanken, det hade kommit flera utflyktserbjudanden innan. Heller inte osannolikt att han använder det för att visa upp att han försöker försonas och komma överens och det är bara jag som bråkar.. Han har fler ess i skjortärmen tror jag.
Jag hade inte ens tänkt de här tankarna tror jag, om han inte berättat att han skickat varenda sms- och mailkonversation (inte säkert att det är sant, och inte säkert att det är alla förstås) till polisen och att de nu var med i förundersökningen. För jag minns ju hur det var, hur jag var saklig i början efter hans häktning, och bemötte hans anklagelser och bitterhet, och hur han sedan började skriva nästan sakliga mail men med en massa nålar i, som stack mig en massa men som inte andra som läser det skulle reagera så mycket över. Som att han oroade sig över mitt mående, som att han la in små nedvärderande grejer här och var. I ett halvlångt sakligt mail så var det kanske fyra sådana där grejer. Lägg sedan till en del absurda påståenden/anklagelser som det om drogmissbruket och så att han ställde samma frågor om och om igen och inte ”förstod” vad jag skrev så hade han ju fått mig precis ditt han fått mig gång på gång innan separationen, bara det att nu skrek jag i skrift ”låt mig vara i fred din jävla idiot!”
Och han jagade mig med det och jag svarade. Orkade inte stå emot.
"Du är för fan helt jävla sjuk i huvudet!"
skrev jag.
Och hela tiden visste han precis hur han skulle få mig över gränsen i mail som kanske inte andra skulle se som så fasligt konstiga… Och hela tiden skickade han dem till polisen, för att visa hur labil jag är (om det nu är sant, jag vet ju inte, jag orkar inte ta reda på det).
Jag tro fasen det! Men då, när han sa det, det spelar nästan ingen roll om det är sant eller inte, så insåg jag hur paranoid jag måste bli för att överleva det här kriget. Han skyr inga som helst medel!
Han kan ju inte tro att det skulle kunna fungera att ses när vi inte kan prata i telefon ens. Och med barnen vill han ses också. Det kan också vara för att han ska sätta igång ett bråk, själv sitta helt lugn och säga absurda saker och spela in min reaktion, kan vara så, då vinner han inför barnen också. Han har alltid mått gott när han fått mig att höja rösten mot honom så barnen hört.
Sist vi pratade i telefon (igår!) sa han att han spelade in och han dementerade saker han gjort och hela tiden ville han förstås få mig över gränsen. Mot slutet var han där själv, över gränsen, men det är ju lätt att klippa bort om man vill skicka den till någon för att bevisa något.
Det ligger inte i min natur att tänka så här. Jag har svårt att tänka det om honom också. Min människosyn och min normala förmåga till empati och min … godtrogenhet. Jag känner mig lite duktig som faktiskt förstått att jag måste vara misstänksam och lite paranoid, och samtidigt så är jag inte där hela tiden som jag skrev här ovan, och det tar emot – ”överdriver jag inte nu ändå, så illa kan det ju bara inte vara, han ljuger säkert ändå bara om..”
Fast lögner är också metod, och säger han att han skickat mail till polisen så har han ju åtminstone tänkt den tanken. Och steget till att han ”lurar” mig att reagera på ett sätt som tjänar hans syften är inte alls långt!!
Men varför i hela fridens pratade vi i telefon igår då?!
Han hade tackat nej till ett jobb där han skulle tjäna nog mycket pengar för att kunna ta över huset. Det hade krävt att jag tar barnen mer bara och det kunde han nog inte be mig om när han vill vinna en vårdnadstvist. Och sen tror jag det beror jättemycket på hans extrema sociala ångest och att han tycker han har ett jättebra liv nu också, är ute och paddlar på dagarna medan jag betalar hans boende och den bil han kör. (Så fantastiskt typiskt!!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar