Tre mail...

Jag har mailat om att han inte sagt på dagis att lillpojken är blöjfri nu och att han också måste lämna kläder där. Och att jag inte kan betala huset och två lägenheter en månad till.

Svaret:

Han har sovit utan blöja här, men idag både kissade han på sig och bajsade på sig. "Stora pojken" kissade också på sig vilket känns väldigt märkligt. Återigen fick jag en väldigt stark känsla av att barnen inte mår bra efter att ha tillbringat helgen med dig. Vad har du gjort för att ge dem en bra helg?

(...)Det känns ganska tröstlöst att det ska behöva vara såhär svårt att samarbeta med dig. Jag har också bett dig att vi ska spärra checkontot så att det kan börja återställas för att sedan avslutas, men även det vägrar du ju. Det här följer ju egentligen bara det beteende du uppvisat sedan februari när du avbjöjde mitt vädjan om att ta fram ett samarbetsavtal med hjälp av socialomsorgen.

Självfallet ska jag sätta in de 300kr som är min del att betala för huset nu i april, såvida du inte för över pengar för däcken, då ska jag naturligtvis betala 2500kr för huset. I maj månad blir det 5000kr jag ska betala för huset, förutsatt att du betalar din del av andra gemensamma räkningar. Har du ont om pengar kan du väl låna av någon släkting?



Jaha, 300 kr för huset. Just det, det blir bra.... Han försöker sänka min ekonomi.
Och barnen kissar på sig hos honom men inte här och det är mitt fel. Jag har inte vägrat spärra checkkontot, det är bara att go ahead sa jag. "Vädjan" om samarbetsavtal? Han har tagit upp det där gång på gång och jag har sagt sanningen gång på gång, jag blev rekommenderad att inte gå in i något sådant.
Men han kommer åt mig och jag svarar fast jag inte ska! Helvete! Gud vad jag hatar honom när de här mailen kommer!

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Han mailar igen och frågar varför jag har två lägenheter en månad till. Det har jag också berättat gång på gång på gång....

Med tanke på hur snabbt du fick en lägenhet i ... så kan det ju inte ha funnits anledning till sådan brådska. Vi kan byta med en gång så att du får huset, isåfall kräver jag ett kontrakt där vi lägger upp en långsiktig plan för hur barnen ska bo.

Kontraktet ska vara förbundet med ett vite vid kontraktsbrott, så att du inte kan bete dig impulsivt och agera oberäkneligt.

Jag har inte fått några pengar från dig för däcken. Räkningarna kommer ju till mig och jag ser hur saldot förändras. Varför ljuger du?

Mår barnen bra? Vad har du gjort för dem i helgen? Vad har ni gjort i helgen?

Ja, det var verkligen ett nergånget område ni flyttat till. Varför inte bo kvar i ... istället tills den här situationen blivit löst? Eller bytt till en lägenhet i .... Det fanns ju en ledig på ...vägen alldeles nyligen.

"Lillpojken" blir alltid jätteglad och springer alltid fram till mig när jag kommer för att hämta honom. Idag bara tittade han på mig med en tom blick som om han inte kände igen mig. Du MÅSTE verkligen tänka på att INTE falla in i det inlärda beteende du har från din egen barndom där du skadades svårt av att växa upp med psykiskt sjuk mamma. Du är en trasig människa "Liten", för att skydda barnen från din egen uppväxt måste du jobba med dig själv och det är mycket stöd och hjäp du behöver.

Med tanke på hur dåligt barnen verkade må idag efter att ha tillbringat helgen med dig, skulle jag vara tacksam om de kan vara med mig resten av veckan. Är det ok för dig?

Och en sak till: Säg aldrig något negativt om mig så att barnen hör det! Det skadar dem svårt, medan det inte bekommer mig överhuvudtaget. Däremot så väcker du känslor hos mig som gör att jag kommer att kunna arbeta outtröttligt med att hävda min rätt gentemot dig. Det ligger mycket nära till att jag polisanmäler dig nu, även om det skadar barnen att göra det, så känner jag oerhört starkt att rätt ska vara rätt när du beter dig så illa som du gör.

Vänd dina utbrott mot dig själv, för det är du som skapat den här eländiga situationen för dig själv och barnen. Mig kan du aldrig komma åt, du gör dig bara otjänst genom att försöka. Det bästa vore om du kunde behärska dig och bete dig värdigt. Tänk på den fantastiska person du en gång var. Kämpar du och använder din självdisciplin kan du bli lika beundransvärd även i framtiden.


Det är ju liksom så absurt att jag knappt orkar kommentera det. Jag säger i alla fall aldrig negativa saker om honom. Och jag tror inte min trasiga barndom påverkat barnen så mycket, i alla fall klart mindre än vad hans energikrävande och känslomässigt skärande verbala attacker gjort.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Han skriver något om att M uppviglat mig till allt det här, polisanmälan, vårdnadstvist... jag KAN INTE LÅTA BLI ATT SVARA! Kan någon bakbinda mina händer, tack!? Jag svarar att M inte gjort det, att han, K tvingat mig till det med sitt beteende.

Isåfall tvingar du mig att polisanmäla. Jag har vittnen som kan intyga att den troliga skallfraktur jag har, den visade jag upp efter att du utövat kraftigt våld mot mig. Du kommer att bli fälld för misshandel. Du vet att du är skyldig, men förstår du vilka konsekvernser det kommer att få?

En vårdnadstvist kan mycket väl sluta med att jag får ensam vårdnad om barnen. Att du är psykiskt labil och dessutom har en alkoholproblematik som flera olika personer kan vittna om, gör det inte enkelt för dig. Jag har ju också pratat med Christer som kommer att vittna om det karaktärslösa/ansvarslösa beteende du visade prov på i Västerbotten.

För övrigt tänker jag ringa till M och berätta att du var otrogen mot honom med en annan man under december, den där jobbarkompisen som du berättade om.

Du har betett dig så illa mot så många att det är helt ofattbart.

Vet du vad, M backar ur ert förhållande delvis på grund av att han inte vill att jag ska vara en del av hans liv och det i sin tur beror på min personlighet, vilken han lärt känna utifrån vad du berättat. Du har alltså helt på egen hand skapat ett tidigare obefintligt problem som fått honom att backa. Hur tänker du egentligen?


Ja, samma här som ovan... det är knappt lönt att dementera hans fantasier! Så absurt! Och vad gjorde jag i Västerbotten? Drack lite alkohol på en släktträff och dansade på en loge till sent på natten, precis som flera andra! Men jag dansade ju mest bara med en kille som uppenbart fann mig attraktiv, men framförallt var han duktig på att dansa och jag älskar att dansa och tar alla chanser jag får. Hans fru verkade inte tycka det var jobbigt alls och vi blev vänner på FB sen. Och inte var det mycket alkohol alls faktiskt, inte minsta tillstymmelse till bakfylla. Jag har bara varit onykter en enda gång så jag mått dåligt dagen efter på nio år, kanske tio. Det var på min 35-årsfest. Jättetråkigt med hans anklagelser!
Jag känner att jag inte ens borde försvara mig, men det sitter så j-la starkt!