Några av slagen i hans krig just nu

Ett kort och koncist redogörande går snabbare.

Men jag har inte kommit över den än, känslan.

Jag sitter vid min dator i min nya, ostädade lägenhet. Vinden viner och solen lyser. Jag har inte varit utanför lägenheten. Jag är klädd i mysbyxor, håret är otvättat och jag har en sönderklöst finne på kinden. Jag hostar så det känns som lungorna ska gå sönder och tar en klunk av det ljumma kaffet medan jag läser ett meddelande på facebook, en kommentar om min senaste profilbild. ”Du är så fin!” ”Du skulle se mig just nu”, tänker jag.

Tzing! Ett ljud från sovrummet. Från hans mobil. Det gamla numret som är bara hans nu.

Jag reser mig med ett ryck och redan när jag börjar gå känner jag obehaget. Han är inne i min lägenhet med ett tzing och snart är han inne i mitt huvud med orden. Med jävelskapet, protesterna och kriget. Jag önskar jag slapp kolla det, men jag känner mig tvingad. Vi måste komma överens om hur vi ska göra med barnen på fredag som är en klämdag, och jag har skickat ett meddelande om att han fått el-fakturan per mail.

Jag vill ha papperskopian också. Du kan lämna barnen på dagis på fredag så hämtar jag dem där senast kl 17.

Mina fingrar darrar när jag börjar skriva mitt svar, jag är så arg, jag hatar honom. Ända ut i de darrande fingerspetsarna hatar jag honom! Det ser så sakligt och korrekt ut, hur kan jag reagera så?

Han jobbar inte, det är klart han kan ta barnen på fredag. Jag hatar honom för att det blir viktigare för honom att vinna mot mig än att barnen kan få sin lediga dag. Jag hatar honom och jag skulle egentligen vilja skrika tillbaka i ett sms med SKITSTORA BOKSTÄVER ATT JAG HATAR DIG DIN JÄVLA IDIOT JAG ÖNSKAR ATT DU ALDRIG FÖTTS! Men det gör jag inte.

Jag har skrivit att jag ska hjälpa till med bröllopsfix men att jag vill att barnen ska få vara lediga. Kan vi ta halva dagen var, det räcker säkert med att jag hjälper till på eftermiddagen? Kan du hämta dem här så kan du gå in på banken också och skriva under papperen om amorteringarna på huslånen när du ändå är i stan? Han vägrar svara på det senare också.

Jag hatar honom för att han kräver papperskopian! För att han hittar på sådana där saker bara för att visa sin makt. Bara för att tvinga mig att göra onödiga saker, bara för att tvinga mig att ändra planer, bara för att kunna skriva till mig: ”din systers bröllopsbestyr är inte viktigare än barnen”, istället för att svara på min fråga (medvetet vald för att vara en sådan där nål som han brukar peta mig med): ”Har du en dejt eller en paddeltur inplanerad som är viktigare än barnen?” Men nålar fungerar inte på honom. Han vänder det bara. Han är alltid fri från skuld.

Han kan använda formuleringar om barnen och barnens välmående och trygghet och implicera att jag har en oförmåga att ta hand om dem, och implicera att jag är mer intresserad av min karriär, och implicera och direkt uttala massor med saker som ska visa att barnen är det enda han bryr sig om. När det gäller huset, dagis osv. Men när det kommer till kritan är det viktigare att vinna ett slag mot mig, ett slag om en halvdag med barnen i huset han tagit från mig. Det är så viktigt att ha makt och kontroll och växa för varje slag man vinner att han inte verkar greppa att jag försöker hjälpa honom: Om och om och om igen säger jag att den enda han krigar emot är sig själv, att han motarbetar sig själv, att det enda han lyckas åstadkomma är att jag blir mer och mer övertygad om vad jag måste göra. Att jag, när vi inte hörts av, har vacklat och tänkt att vårdnadstvist och bodelningsförrättare blir så dyrt att vi försöker med familjerätten… men att varje försök att jävlas ger mig ny kraft, gör mig mer och mer övertygad om att jag måste dra barnen närmare mig. Boende och umgänge, inte halvtid. Inte med en sådan man, inte med en psykopat.

                                                                      ***


Slagen i hans krig just nu:

• Han säger att han ska betala elräkningen om han får fakturan. Jag skriver att jag inte har någon skanner men han kan få den på onsdag. Verkar ok. Men sen när jag hittar den på nätet och skickar som pdf så duger det inte. Han ska ha pappersfakturan annars betalar han inte.

Mitt drag: jag säger upp elabonnemanget.

• Fredag är klämdag och jag tycker inte barnen ska behöva vara på dagis (är det ens öppet?). Samtidigt hade jag tänkt hjälpa min syster att förbereda bröllop på lördag. K vill inte ta barnen. 

Mitt drag: jag skickade ett mail till honom. Vad kan jag göra mer - här blir det ju compliance som gäller. Jag kan ju knappast åka dit och lämna av de stackars barnen. Återigen har han fått visa sin makt!

• Banken kan låta oss få huslånen amorteringsfria i tre månader. Det skulle ju underlätta oerhört för mig som inte ens har pengar till hyran här nu. K måste skriva under papper men svarar inte ens på min förfrågan. Han måste nog fundera på om han mer vill ha extra pengar i sommar eller om han mer vill jävlas med mig. Det kommer nog bli det senare.

Mitt drag: jag har bara skickat sakliga sms kring det. Tror inte jag kan göra något mer.

• Banken kan också hjälpa till genom att se till att hälften av lånen dras från mitt konto och hälften från hans. Även där måste han skriva under...

Mitt drag: Jag ber banken ta upp detta när han (ev.) kommer för att skriva på om amorteringarna. Överraskningsmomentet och en neutral person kan kanske göra att han står utan argument. Min enda chans.

• Jag vet inte om han fört över pengar till huskontot, jag vågar inte titta. Jag gissar att han inte har det.

Mitt drag: compliance? Vad ska jag göra? Jag har satt över min del vilket gett att jag inte har råd med hyran här. Jag har inte ens pengar till den andra delen. Jag får belåna mig mer eller sälja bilen. Det är inte helt osannolikt att han vill nå dit.

• Han betalar inte för bilen som skulle säljas. Samma där att han ska ha fakturor (finns inte ens annat än i pdf).  

Mitt drag: försöka få det lånet amorteringsfritt? Tänkte det men det har redan dragits... suck. Jag hinner inte med krig!